Bostad.

Jag och min man har flyttat några gånger under de sex åren vi varit med varandra. 
- Först flyttade vi ihop till en studentlägenhet på 36 kvadrat. 2 rum och kokvrå.
- Ett år senare flyttade vi till en annan lägenhet på, på annan ort, på 67 kvadrat, 2 r.o.k.
- Där bodde vi i 1½ år innan vi bytte till en etagelägenhet, till 4 r.o.k på 105 kvadrat. Där bodde vi när vårt första barn kom.
- När det sedan var sju veckor kvar till vårt yngsta barn var beräknat, flyttade vi till ny ort igen. Vi köpte en bostadsrätt. 3,5 r.o.k på 76 kvadrat.

Nu är vi på jakt igen. Egentligen är läget på denna lägenhet toppen. Vi har nära till naturen, nära till bra kommunikationer och det är nära till ortens centrum. Men det känns lite för litet för oss. Dessutom är balkongen minimal, snäppet större än en fransk skulle jag vilja påstå. Du kan få ut en stol och ett litet picknickbord och precis få igen dörren, ungefär. Ingen uteplats, och ingen särskilt bra gemensam uteplats heller. Någon bänk utställd här och var under sommartid bara.

Helst av allt vill vi ha ett hus nu. Men för tillfället kan vi nöja oss med radhus. Bara vi har en egen uteplats att vara på. Det känns så trångt och instängt här, och med trappor, två barn, barnvagnar och väskor/kassar/you name it blir det ett helt projekt att ta sig utanför dörren. Men det är klart att det går. Jag har verkligen en tendens till att få allting att fungera. Men det hade varit underbart att förenkla vardagen lite. Att kunna gå ut med barnen på sin egen trädgård.

I helgen övernattade vi hos min Pappa, som bor en halvtimmes resväg härifrån. Vi hade bokat in en visning på ett av hans grannhus som ska säljas. Det var mitt drömhus, bortsett från att det var väldigt litet (snarare stuga i storleken) samt att det ligger väldigt avskilt från det mesta. Det enda som finns där är natur. Kommunikationerna är inte särskilt bra, långt till närmsta affär, förskola osv. Det hade vi nog tröttnat på i längden.

Om en vecka ungefär ska vi på ytterligare en visning. Denna gång på ett större hus på samma ort där vi bodde i andra och tredje lägenheten. Min mans Pappas familj, Farbror, Farmor och Farfar bor på samma ort, vilket ju gör huset lite mer intressant. Roligt att ha släktingar nära. Orten har bra kommunikationer till mannens arbetsort, och där finns förskolor, öppen förskola, mindre centrum och närhet till naturen. Och att det är en ort vi känner till sedan innan gör ju det bara mer positivt eftersom vi trivdes bra där.

Men allting hade ju varit enklare om vi haft två inkomster. För tillfället har jag ju enbart föräldrapenningen, och eftersom jag inte har ett arbete att gå tillbaka till efter mina två graviditeter så blir det genast svårare. Just nu är vi lite fast här tror jag. Om vi nu inte hittar ett bra radhus på vår nuvarande ort förstås. Eller på någon närliggande ort. Nu ska jag återigen ge mig ut på bostadssidor och leta både bostäder och inspiration. 

Välkomna.

Hej och välkomna till min blogg. Låt oss börja såhär: Av ren respekt för mina barn och min man kommer jag troligtvis inte publicera våra namn här i bloggen. Ej heller tydliga ansiktsbilder på oss. Det får ni ta och komma över, helt enkelt.

Denna blogg är ett ställe som jag kommer använda mig av för att kunna berätta våra små vardagshistorier. Mest en plats för släktingar och vänner, men ni andra är förstås också välkomna om ni är nyfikna på mig och min familj.

Som ni nog redan förstått är det jag som är Mamman i vår familj om fyra, jag och min man blev ett par i början av år 2007, och gifte oss sedan sommaren 2011. Vi bor i ett bostadsrättsområde i Sjuhäradsbygden (Västra Götaland), men har ställt in siktet på att hitta ett hus. Men först vill jag njuta färdigt av min föräldraledighet (våra barn är födda hösten 2010 och våren 2012). Bortsett från att vara föräldraledig träffar jag släktingar och vänner, pysslar en del, och tränar två-tre gånger i veckan.

Efter föräldraledigheten hoppas jag på att bli antagen till en utbildning jag är intresserad av, men om inte det går vägen så kommer jag söka arbete. Efter såhär lång föräldraledighet (arbetade inte emellan barnen) så ska det faktiskt bli roligt att börja arbeta igen, även om det lär kännas lite jobbigt att ha mina barn på förskolan. Så till hösten (alternativt januari 2014) är det in i ekorrhjulet som gäller.

Ja. Där var lite om mig och min familj, häng på!

Pyssel inför gårdagens dop.

Till mitt äldsta barns dop (december 2010) vek jag 65 stycken dopklänningar av vita servetter och blå textilband. Till min yngstas dop igår blev det istället lila dopklänningar med rosa pappersband. Här nedan kan ni se hur jag gör dessa:

* Ta två servetter och ett ca. 30 cm. långt band.
* Vik upp servetten.
* Vik in varje hörn mot mitten.
* Vänd sedan servetten.
* Vik sedan in varje hörn mot mitten en gång till.
* Vänd på servetten.
* Vik sedan in alla hörn en sista gång mot mitten.
* Sedan (vänd ej) drar du ut de "flikarna" du känner under varje hörn (nere till vänster i kollaget).
* Vik sedan den andra servetten på mitten och lägg i mitten av "plusset".
* Vik över och knyt ett band runt så det hålls ihop.
* Klart!

Första gångerna är det lite klurigt, men när man som jag gjort sammanlagt 130 stycken så har jag en rätt bra fart, haha. Tyvärr blev dopklänningen på kollaget lite knölig då jag var tvungen att skynda mig. Vi visade dessa för prästen på dopsamtalet, och han blev så imponerad att han ville ta med en hem och visa. Då blir man glad förstås!